I fredags och igår så jobbade jag på Cirque du soleil på Globen. Har aldrig sett en nycirkusföreställning tidigare och måste säga att det var riktigt kul. Hörde att det var mycket mer dans än det normalt brukar vara, så jag kan tänka mig att de som går för att se nycirkus med massor med akrobatik kan ha blivit lite besvikna. Mina arbetsuppgifter blev att börja kvällen i entrén och visitera besökare. Service och möta människor är ju något jag tycker är väldigt roligt, och tror jag är rätt bra på (även om jag i vissa lite mer aggressiva konfrontationer blir väldigt stressad och inte agerar som jag tycker jag borde).
Efter att besökarna kommit in och föreställningen börjat så gick jag till min andra position som var att sitta på B-etage och kolla så ingen hittar på dumheter där uppe. Det var väldigt lugnt och jag hade möjlighet att kika på föreställningen och det är ju alltid skoj!
Det tråkiga med jobbet är att det tar slut. På tunnelbanan hem efteråt så kommer ångesten tillbaka direkt... Börjar bli så jävla less på att ha ångest och må dåligt. Känner mig ensam även om jag vet att jag har många fina vänner som tycker om mig och bryr sig. Försöker verkligen att ignorera det, tänka att det blir bättre och allt sånt där, men det är så himla svårt. Igår slängde jag även precis allt som går att hetsäta som jag hade i mina skåp. Jag kan inte låta bli när suget kommer. Men det är bara att kämpa på, någongång kanske det blir bättre... Vem vet?
Idag blir det film och tv, imorgon är det en ny dag.
Efter att besökarna kommit in och föreställningen börjat så gick jag till min andra position som var att sitta på B-etage och kolla så ingen hittar på dumheter där uppe. Det var väldigt lugnt och jag hade möjlighet att kika på föreställningen och det är ju alltid skoj!
Det tråkiga med jobbet är att det tar slut. På tunnelbanan hem efteråt så kommer ångesten tillbaka direkt... Börjar bli så jävla less på att ha ångest och må dåligt. Känner mig ensam även om jag vet att jag har många fina vänner som tycker om mig och bryr sig. Försöker verkligen att ignorera det, tänka att det blir bättre och allt sånt där, men det är så himla svårt. Igår slängde jag även precis allt som går att hetsäta som jag hade i mina skåp. Jag kan inte låta bli när suget kommer. Men det är bara att kämpa på, någongång kanske det blir bättre... Vem vet?
Idag blir det film och tv, imorgon är det en ny dag.